underhållning

att snurra sig yr på rumsgolvet är good shit.

plötsligt ligger man hjälplös med febertoppar i en tom lägenhet vars vattensystem hemsöks av maskar. man känner sig liten och ringer någon att komma förbi med lite mat och paracetamol. man får sina åsikter angående hel- och halvfabrikat besannade.

vad ingår i ingredienserna i min kycklingsallad om inte ett svart pubishår?

köttet, del ett

själva anledningen att den här bloggen finns är egentligen att jag anser att människor i överlag är alldeles för lite intresserade av mina åkommor. tyvärr har det inte riktigt kommit fram. det här är trots allt min chans att fritt gotta mig i självömkan och blåmärkesporr. 

vad som kan skådas på bilden är mitt dåliga läkkött, lokaliserat på höger knä. det börjar närma sig ettårsjubileum och färgen är fortfarande lika härligt blålila. en bonus är de mer kortlivade blåmärkena i brunskala. 

uppkomst: isfläck, springandes till bussen

färgskala: mörk. touch av lila och blå

coolhetsfaktor: 6

smärtfaktor: 8

hur kan man se fram emot decembers övergång till januari utan musikbyråns årskrönika? för övrigt brukar januari vara den överjävligaste månaden enligt egna studier.