själva anledningen att den här bloggen finns är egentligen att jag anser att människor i överlag är alldeles för lite intresserade av mina åkommor. tyvärr har det inte riktigt kommit fram. det här är trots allt min chans att fritt gotta mig i självömkan och blåmärkesporr. vad som kan skådas på bilden är mitt dåliga läkkött, lokaliserat på höger knä. det börjar närma sig ettårsjubileum och färgen är fortfarande lika härligt blålila. en bonus är de mer kortlivade blåmärkena i brunskala.
uppkomst: isfläck, springandes till bussen
färgskala: mörk. touch av lila och blå
coolhetsfaktor: 6
smärtfaktor: 8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar